För sex veckor sedan, hände det som man inte vill ska hända. Jag hade stannat vid ett övergångsställe på väg hem från jobbet, när jag blev påkörd bakifrån. Killen bakom var jäktad, och hade noll koll på trafiken. Jag kom ur bilen med tårarna rinnande och smärtor i nacken. Ringde gråtande till min bror och bad honom komma och hjälpa mig, medan killen fixade undan bilar så trafiken kunde passera. Nacken smärtade och jag kände mig illamående.
När brorsan kom satt jag på trappan till Stationsgrillen, och mådde SÅ dåligt. Efter mycket övertalning dök polisen upp som genast ringde efter en ambulans till mig. Stödkrage på, och ambulans till grannkommunens lasarett. Efter 1h väntan dök brorsan och mamma upp, då bara forsade tårarna. Efter 5h i stödkrage, vissade magnetröntgen inget på kotorna. Vi fick åka hem, med orden att ringa sjukgymnasten dagen efter. Skönt! Det var det hela trodde trodde jag, men icke.
Jag är fortfarande inte bra, trots sjukgymnastik. Nackrosetten har fått sig en stukning, vilket leder till huvudvärk och illamående. Jag var smal innan, men har tappat några kilo. Nu står vågen på 47 kilo och jag har åldrats 10 år. De tror att det tar ca 8 veckor, hoppas de har rätt!
Om jag hade köpt bananer på Netto efter frissan, trots att det var så mycket folk, hade jag inte behövt köra om Kvantum på vägen hem!!!
Killen som körde på mig är givetvis jätteledsen, men jag tror inte han fattar vad jag går igenom. Om han hade gett mig en rak höger på krogen, hade det nog lett till åtal. Nu lades förundresökningen ner. Jag vet att det kunde lika gärna varit jag som körde in i honom, men just nu hatar jag honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar